Om boken: 2015 / Trots alla sina sammanbrott och misslyckanden ville Furman verkligen bli en bra person, leva ett meningsfullt, ordentligt organiserat liv och göra nytta personer. Men efter att ha återvänt hem från Petrozavodsk i slutet av sommaren, befann han sig vid samma tidpunkt som för ett år sedan, efter att ha tagit examen från skolan - inget arbete, inga studier, inga bestämda planer... Först nu till och med de från hans Moskva sällskap blev de som var ett år yngre studenter... Ack, bakom hans passionerade önskan att "bli en bra person" fanns det för många förvirrande och smärtsamma upplevelser, så först och främst ville han rädda sig själv från sig själv. volym självbiografiskt epos "The Book of Furman. The Story of One Presence”, författaren motbevisar först myten om "lycklig barndom" ("Land of Dissimilarity"), som visar sig vara full av oro och bittra uppbrott, talar om Furman som tonåring, lärande om sig själv och barnsligt. spelar "politik" ("Metamorphosis") , och visar sedan hur medvetandet hos en märklig, ensam tonåring på 1970-talet fångas av den stora utopin att uppfostra en ny man ("Down the Rabbit Hole"). "The Demon and the Labyrinth" är den fjärde delen av "The Book of Furman." Den här gången fördjupar författaren läsaren i det pulserande intellektuella livet i det sena sovjetiska Moskva. Dmitrij Bykov kallade Furman "den ryska Proust". Enligt Bykov beskriver Furman mycket exakt den "unika generation" som han själv tillhör, "de som var 20 år 1985": "Det var en fantastisk tid, halvsekteriska teaterstudior, opublicerade stora poeter med sin publik och anhängare, en tydligt skisserad konvergens som inte behövde ske... Med konvergens menar jag inte bara närmande till väst, utan också en viss suddighet av sovjetsamhällets kastgränser. Sedan blev alla processer enklare, allt blandades ihop och istället för det subtila och komplexa började det grova och materiella. Men Furman beskrev otroligt noggrant och levande sitt skikt, de smarta barnen på åttiotalet som jag kände och bland vilka jag rörde mig».